Gillerts kennel

Norsk Lundehund

Minneslista för parning och valpning 

För den som är intresserad av uppfödning, rekommenderar jag starkt böckerna Hunduppfödning i Teori och praktik från Svenska Kennelklubben samt Lundeboka. Dessa böcker är ovärderliga kunskapskällor både för den nya och erfarna uppfödaren. Nedan har jag gjort en sammanställning av information och hållpunkter att ta hänsyn till när man planerar en kull på sin tik. 

Ladda ner dokumentet här: Minneslista för parning och valpning

Regler - Tiken måste vara minst 18 månader. Hon får inte ha fler än fem kullar under sin levnad och om hon har fått två kullar inom ett år, behöver hon vänta i minst 12 månader innan hon kan få en kull till. Om det är första gången hon används för avel, får hon inte vara äldre än 7 år. Alternativt behöver hon ett veterinärintyg som visar att hon är frisk och stabil för en första kull vid den åldern. Hanhunden måste ha båda testiklarna på plats. Om hunden ställts ut finns detta dokumenterat. Om hunden inte har ställts ut, behöver en veterinär utfärda ett intyg om det. 

RAS - Rasspecifik avelsstrategi tar upp viktiga punkter att förhålla sig till angående avel. RAS dokumentet finns att läsa på svenska Lundesällskapets hemsida (www.lundehund.se) under fliken Avel. Där finner du också regler och rekommendationer om inavelsgrad. I RAS 2016 är riktlinjerna att avelsgraden ska ligga under 2,0 % i 5:e generationen, men helst så nära 0 % som möjligt. 

Avelspartners - För att finna hanhundar som avelsmässigt stämmer med tiken, finns det ett register i den norska databasen där tikägaren kan söka lämpliga avelspartners. Där listas först hanhundar med minsta inavelsgrad i den region du har valt att söka. När du har funnit ett antal förslag, tar du kontakt med hanhundsägarna. Det finns också ett hanhundsregister på svenska Lundehundsällskapets sida dit hanhundsägare själva kan anmäla sina hundar för avel. 

Avtal - Om hanhundsägaren säger ja, behöver ni utforma ett avtal för parningsavgift och valpavgift. Det finns färdigtryckta avtal på SKK:s hemsida att använda för det (www.skk.se). Sök på parningsavtal så kommer dokumentet upp. Av tradition är det tikägaren som åker till hanhundsägaren för parning, men det kan man själva göra upp hur man vill göra. En del hanhundsägare lämnar över sin hund till tikägaren, så att de kan umgås mer frekvent. 

Hälsa - Det är viktigt att tiken är frisk, i fin form och lagom i hull före parning. Om hon är underviktig, se till att få upp henne i vikt före parning. Om hon är lite överviktig är det bara bra, eftersom det signalerar att hon har mat, vilket gör kroppen mer redo för befruktning. Om hon är mycket överviktig bör hon gå ner i vikt för att det inte ska bli besvärligt under graviditeten.  

Vaccination - Se till att din tik har ett vaccinationsskydd som inte går ut under dräktighets- eller valp-perioden. Du bör inte vaccinera tiken under denna tid, utan hellre fylla på med nästa vaccination före parning om den tidigare vaccinationen går ut då tiken är dräktig eller har valpar. Då får även valparna det skydd de behöver genom tiken. 

Avmaskning - Tiken bör avmaskas senast i samband med att hon börjar löpa för att säkerställa att hon inte har mask som kan spridas till valparna. Ett alternativ är att avmaska alla hundar som finns i hemmet så att de inte smittar tiken om de skulle ha mask. Om det blir valpar ofta, får man ta hänsyn till att avmaskning är starka medel och välja att bara avmaska tiken. Vad som är bästa att göra, bör en veterinär kunna svara på. 

Herpesvirus - Herpesvirus är mycket smittsamt och många hundar har det latent utan att vara sjuka. Herpesvirus sprids främst via luftvägarna, dvs genom att hundar nosar på varandra, men också via saliv, urin och i samband med parning. För en valp kan detta virus utgöra en akut och livshotande infektion. Valpen kan bli smittad i tikens livmoder eller i samband med förlossningen. Det brukar ta 6-10 dagar från det att valpen har infekterats till att den visar symptom. Därefter dör den som regel inom 1-3 dygn. För att förhindra detta kan man göra på två sätt. Antingen kan man vaccinera tiken mot herpesvirus eller så kan man isolera tiken och den övriga flocken så att smitta inte kan uppstå. Om tiken bär på herpesvirus eller har smittats innan de tre sista veckorna före valpning, har hon hunnit bilda antikroppar mot viruset. Det är endast tre veckor före valpning och tre veckor efter valpning som det är kritiskt, de så kallade kritiska sex veckorna. Då bör man inte låta någon hund i huset träffa andra hundar. 

Fruktsamhet - Den mest fruktsamma perioden hos tiken är de sista två till fyra dagarna av höglöpet. Då har alla ägg avgått, hunnit mogna och är befruktningsdugliga. Men även om man parar henne tidigare eller senare kan det bli befruktning eftersom hanhundens spermier kan leva flera dagar i tiken, samt att tikens ägg kan leva några dagar efter ägglossning. För att optimera chanserna för befruktning bör man låta para tiken minst två gånger. Med tanke på spermiernas överlevnadstid räcker det i normalfallet att para henne varannan dag. Då sprids också möjligheten för befruktning ut tidsmässigt. De flesta misstag många gör är att de parar tiken för tidigt.

Löp - När tiken börjar löpa tar du kontakt med hanhundsägaren och bokar preliminärt in ett besök. När i löpet din tik kommer i höglöp, alltså då befruktning kan ske, är beroende av hur långa löp-perioder hon brukar ha. Om hon har korta löp-perioder får du vara beredd att åka iväg ganska snart. Om hon har långa löp-perioder, kan du ta det lugnt ett tag eftersom det är under de sista dagarna i höglöpet som ägglossning sker. Allra bäst är det om du och hanhundsägaren kan avsätta flera dagar upp emot en vecka, som hundarna får träffas. Det kan vara för tidigt för befruktning när du kommer och hundarna känner vanligtvis när det är dags. När sedan parning sker, låt dem träffas några gånger till efter det, förslagsvis tills någon av dem säger ifrån. Då har du de bästa möjligheterna att pricka in ägglossningen.  

Parningsmatta – Om hundarna ska para sig inomhus är det viktigt att underlätta parningen med en halksäker matta som de kan vara på. Det kan vara en stor matta med gummering under eller en stor plastmatta. Eller flera mattor intill varandra som de inte kan halka på. Detta behöver du prata med handhundsägaren om, ifall du åker dit. 

Parning - Det kan ofta börja med en uppvaktande lek mellan tik och hanhund för att utmynna i att tiken ”ställer sig” och låter hanhunden rida på henne. Var med under parningen eftersom tiken kan bli orolig när hanhunden fastnar i henne. Fasthållningen eller hängningen, varar ofta i ca 10-20 minuter, men kan vara både kortare och längre. Håll i tiken och prata lugnande till henne under hela hängningen. När parningen är genomförd skriver du under parningsavtalet från SKK med hanhundsägaren, samt betalar parningsavgiften. 

Utfordring – Det är viktigt att hunden får ett fullvärdigt foder under hela dräktighetstiden, gärna med tillägg av flytande multivitaminer, samt B-vitaminer som innehåller folsyra (B9). Kokt ägg och rå äggula är också bra vitamintillskott. Läs mer om utfordring under fliken Hälsa.

Tecken – Det förstas som syns efter en befruktning är att vulvan inte går ner helt i storlek och blir mjukare. Likaså växer bröstvårtorna ut, vilket syns särskilt tydligt på tikar som inte har haft någon kull tidigare. Snart börjar också juvren att växa. Hunden kan även tappa aptiten, särskilt i vecka 3 och 5. Då får man ge den lite extra god mat. Efter halva dräktighetstiden börjar magen växa och de sista veckorna kan du se hur valparna rör sig därinne.  

Ultraljud – För att säkerställa att tiken är befruktad kan man göra ett ultraljud i 3:e – 4:e veckan. Men det är inget jag rekommenderar. Det finns alltid risker med sådana undersökningar och bäst är att se dräktighet genom att studera utseendemässiga förändringar. Tiken kan visserligen visa liknande tecken om hon är skendräktig, men det visar sig snart hur det är.  

Dräktighetstid – För Lundehundar är den dräktiga genomsnittstiden 61 dagar, men från dag 56 bör man bevaka hunden då födseln kan ske redan då. Hur lång dräktighetstiden är, påverkas också av antalet valpar i kullen. Färre valpar ger generellt en längre dräktighetstid och större valpar, medan fler valpar ger en kortare dräktighetstid och mindre valpar. 

Tävling - Fram till 30 dagar före beräknad födsel är det inte tillåtet att tävla eller ställa ut en dräktig tik. På grund av smittorisk bör man avstå från att träffa främmande hundar under hela dräktigheten. 

Transport - Det är inte tillåtet att resa med en hund 14 dagar före beräknad nedkomst. Tiken får inte heller transporteras förrän än en vecka efter valpningen. Undantag från dessa två regler finns för sällskapshundar som transporteras i personbil och kortare sträcka än 50 kilometer.

Försäkring - Se till att du har rätt försäkringsskydd för din valptik och att den även täcker för komplikationer som kan inträffa. Likaså vad som gäller för valpkullsförsäkring och dolda fel. Enligt konsumentköplagen har uppfödaren ansvar för eventuella dolda fel hos valparna upp till tre år efter leverans. 

Veterinärkontakt - Lundehundar har som regel lätta och snabba förlossningar. Ändå kan det tillstöta komplikationer och då är det bra att ha telefonnummer framme till närmast veterinärklinik samt närmast jouröppna veterinärklinik om födseln skulle ske på kvällen, natten eller helgen.   

Valpbädd – En lite större bädd med mjukt rundade hörn är den optimala valpbädden i början. Då kan inte valpen ”fastna” i ett hörn när kravlar sig fram. Men även en inredd pappkartong kan fungera som valpbädd. Bäddens sidor ska vara så höga att valparna stannar i den de första tre veckorna, men så låga att tiken utan problem kan gå in och ut. Gör i ordning valpbädden i god tid före födseln och visa tiken dit. Låt det finnas filtar att bädda med, men ta bort dem efter valpningen så att inte tiken kan bädda in valpen i någon filt. Stora handdukar är bra att börja med, se till att de täcker hela bädden. Fiberfällar brukar också rekommenderas då urinen rinner igen dessa och ytan kan hållas relativt torr. De kan också tvättas på hög värme samt är mjuka och sköna att ligga på. 

Valprum – Rummet ska vara varmt, torrt, dragfritt, ostört och skyddat från andra hundar och besökare. Eftersom valparna inte kan hålla värmen själva behöver det vara varmt i rummet. Ett sätt att ordna det varmt och dragfritt är att hänga tjocka filtar mot ytterväggar och fönster. Likaså behöver ett kallt golv en varm och tjock filt eller något annat värmeisolerande underlag. Man brukar säga att det ska vara runt 28-30 grader hos valparna och en lagom temperatur i rummet kan då vara 20-22 grader. Resterande värme får de från tiken. Du kan använda en termometer som visar både inne och utetemperatur och lägga den ände som är till för utetemperatur i valpbädden. Då kan du se både rumstemperatur och temperatur hos valparna. 

Om du behöver isolera värmen kan du hänga en filt eller handduk som ett tak över valpbädden. Då stannar värmen kvar bättre. Samtidigt får inte valprummet vara för varmt, eftersom valparna inte heller kan göra sig av med överskottsvärme. Var därför försiktig med värmedynor och om du använder sådana, se till att det finns plats där valpar och tik kan dra sig undan om det blir för varmt. Det fungerar också att fylla en plastflaska med ljummet vatten, ca 35-36 grader och lägga i bädden. Värmelampor är luriga då de ger en intensiv uppvärmning och bör hanteras med stor försiktighet.

Förberedelse valpning – Anteckningsblock för att skriva ned klockslag, särskiljande tecken, kön, vikt och annat som är värt att notera t.ex sätesförlossning, andning, om moderkakan kommit. Hushållspapper, soppåse, handdukar, våg och ev sug. En trubbig och slö sax för att ”tugga” av navelsträngen om inte tiken gör det. Rena händer inför valpning är viktigt.

Fosterhinna - Valpen ligger vanligtvis i en fosterhinna när den föds och denna behöver öppnas så att valpen kan börja andas. Tiken försöker ta sönder den genom att slicka på den. Du kan hjälpa tiken genom att ta hål på fosterhinnan nära huvudet och ta ut valpen. Låt tiken slicka valpen torr. Du kan också hjälpa till att gnugga den torr med en tunn frottéhandduk, framförallt om valpen är livlös och behöver ”gnuggas igång.” 

Vattenavgång - Om vattnet går innan valpen kommer, kan fosterhinnan ha gått sönder och valpen föds utan denna. Om det händer, se till att hålla tiken i valprummet så att hon inte föder valpen någon annanstans. Om valpen verkar ha fått i sig vatten, kan du suga ut det med en liten sug eller med din mun. 

Moderkakan – kan komma direkt efter valpen eller efter flera timmar, särskilt om det är sista valpen. Håll reda på hur många moderkakor som har kommit så att du vet om någon inte kommer ut som den ska. Tiken vill gärna äta upp moderkakan och bita av navelsträngen. Om hon är för ivrig kan hon bita för nära valpen och orsaka en blödning. Det kan du avhjälpa genom att klämma åt navelsträngen så att det blir ca 2 cm kvar av den. Om tiken inte biter av navelsträngen kan du ”bita” av den med en slö sax som tuggar sig igenom den. Detta för att efterlikna tikens tänder och slippa oväntade blödningar. Tänk på att inte klippa för nära valpen. Ofta kan man klippa mellan valp och efterbörd där navelsträngen är som tunnast och inte lika blodfylld. Då blir den i och för sig lite lång och tiken kan vilja tugga och dra i en lång navelsträng. Därför är det bra att se över navelsträngen snart igen och korta ned den lite till, alternativt knyta om den med bomullsgarn. Att knyta om en navelsträng är också något du kan göra om den blöder.  

Råmjölk – Så fort första valpen är avtorkad, avslickad, avnavlad och vägd, lägger du den hos tiken för att dia. När det sker börjar livmodern att dra ihop sig, vilket underlättar för eventuellt kvarvarande moderkaka att komma ut och nästa valp att födas fram. 

Kontroll – Håll uppsikt över värmen i valprummet. Att valparna äter som de ska och att tiken mår bra. Många uppfödare sover tillsammans med tiken den första tiden, eftersom det blir lättare att hålla ett vaksamt öga på dem alla då. 

Hygien - Tvätta händerna när du går till valparna. Byt underlag minst varje dag. Skura golvet i valphagen med såpa och vatten. 

Mjölkstockning – Det är viktigt att kontrollera tikens juver varje dag för att upptäcka eventuell mjölkstockning. Om det skulle bli problem, behöver du lägga varma omslag om tikens juver samt mjölka ur henne. Du ska bara mjölka ut så mycket att trycket släpper, för att inte stimulera till ännu mer mjölkproduktion. 

1:a levnadsdagen - Från början kan det se ut som om valparna har svårt att hitta spenen och inte kan öppna munnen på en gång, men snart brukar den komma på hur den ska göra. Det är viktigt att se till att valpen får i sig råmjölk. Någon gång kan du behöva hjälpa till genom att föra den till spenen och klämma ut en mjölkdroppe. En liten viktnedgång under första dygnet är vanligt och inget att oroa sig för. 

1:a veckan - Se till att valparna har det rent, torrt och lagom varmt. Efter att valparna har fått i sig råmjölk, ska du inte behöva hjälpa till vid spenarna, såvida det inte är en valp som är extra liten eller suger dåligt. Då kan den behöva mer tillsyn och hjälp. Det ser du genom daglig vägning av valparna. När valparna sover rycker de ganska mycket. Det är helt naturligt och en träning i att börja använda sina muskler. 

2:a veckan - Normalt fördubblar valparna sin födelsevikt någon gång under andra levnadsveckan. Om det är en liten kull går det vanligtvis fortare än om det är en stor kull, där många får dela på maten. I slutet av veckan kan valparna börja öppna ögonen. 

3:e veckan - Motoriken utvecklas och valparna börjar resa sig upp. Ögon och öron öppnas. Klor behöver klippas. De ligger mer utspridda från varandra då förmågan att hålla kroppstemperaturen utvecklats. I slutet av veckan börjar de första tänderna komma fram. Avvänjning kan påbörjas liksom socialiseringsperioden. 

Avmaskning: - Första avmaskningen av spolmasklarver. Beroende på vilken substans som används skall sedan avmaskning upprepas var 14:e dag eller var fjärde vecka. Även tiken bör avmaskas i samband med valparna. Andra vuxna hundar i familjen behöver inte avmaskas såvida det inte finns misstanke om att de är infekterade av mask. Vanligtvis avmaskas valparna tre gånger hos uppfödaren och en fjärde gång hos sin nya ägare. Detta brukar ske i vecka 3, 5, 7 och 12. 

4:e veckan - Avvänjning påbörjas om det inte skett i vecka 3. Likaså avmaskning. Om du låter valparna ät ur var sin skål istället för att ge dem mat i en gemensam skål, skapar du mindre konkurrenskänsla och vaktande mellan dem. 

5:e veckan - Registrera valparna senast hos SKK och betala valpavgiften till hanhundsägaren. Nu kan du också annonsera på SKK:s webbsida Köpahund.se. 

7:e veckan – 3:e avmaskning ska ske 2 veckor efter den andra. Veterinärbesiktning och vaccination av valpar som ska levereras vecka 8. Veterinärintyget får inte vara äldre än sju dagar.

Det kan tyckas tidigt att vaccinera valparna redan i 7:e veckan. Detta för att de har ett skydd från tiken fram till de är ca 10 veckor. Många uppfödare har anammat detta och lämnar inte ut sina valpar förrän de är 10 veckor, vilket innebär att veterinärbesiktning, vaccinering och chippning skjuts fram. 

8:e veckan - Veterinärbesiktning och vaccination av valpar som ska levereras efter vecka 8. Valparna får inte skiljas från sin mamma och sina syskon före 8 veckors ålder. 

Grundvaccinering = valpsjuka, parvovirus, leverinflammation. Tillägg kennelhosta.

1. Första gången vid 7-8 veckor (om möjligt senare).  
2. Andra gången 12 veckor eller senare (en månad efter den första vaccinationen).
3. Tredje gången vid 1 års ålder.

Därefter rekommenderas grundvaccinering vart tredje år samt kennelhosta varje år.

Obs! Numera ger man grundvaccinering redan vid första sprutan, alltså inte som tidigare endast mot parvovirus. Det är mycket som ska stoppas i dessa små kroppar. Avmaskning tre gånger och en kraftfull vaccinering på det. Eftersom immunsystemet inte är fullt utvecklat förrän vid 12 veckors ålder, kan man vänta med att vaccinera hunden tills den är 13 veckor och då endast behöva ge en spruta. Då får man också vara försiktig med att inte låta valpen träffa andra utomstående hundar. Men det behöver man vara ändå, eftersom en vaccination före 12 veckor inte kan ge fullt skydd. I Finland har man valt att vaccinera valparna när de är 12 veckor och då endast ge en spruta, såvida den inte ska tävla eller ställas ut. Då behöver den få en påfyllnadsspruta en månad senare. Fram till två veckor efter vaccinationen som görs vid 12-13 veckor, bör valpen inte träffa andra främmande hundar. Dessa riktlinjer gäller generellt i alla länder.  

Köpeavtal - Det finns tre olika varianter av obligatoriska avtal. Du hittar dem på SKK:s hemsida. 

1. Köpeavtal – Valpen säljs till fullt pris och äganderätten till hunden övergår till köparen utan inskränkningar. 
2. Köpeavtal med bibehållen avelsrätt – Köparen betalar 50% av valppriset och i gengäld får uppfödaren ta en valpkull på tiken och tre valpkullar på hanhunden. 
3. Fodervärdsavtal – Uppfödaren överlåter hunden utan ersättning och får i gengäld ta två valpkullar på tiken och 6 valpkullar på hanhunden.
 

Om du väljer att ta handpenning får den inte överstiga 15 % av hundens inköpspris. 

Information till valpköparen

• Att göra ägaranmälan till både Jordbruksverket och svenska kennelklubben.
• Att omgående försäkra valpen.
• Att vaccinera valpen vid 12-14 veckor beroende på om och när tidigare spruta har tagits. 
• Att avmaska valpen vid ca 12 veckor. Obs! Låt det gå flera dagar mellan vaccination och avmaskning. 
• Att hålla valpen ifrån hundar utanför den egna flocken tills det har gått två veckor efter 12-14 veckors sprutan. 

Att överlämna till valpköraren

• Ett skriftligt köpeavtal, SKK:s eget.
• Registreringsbevis i SKK där även hundens ID-märkning ska framgå.
• Veterinärbesiktningsintyg som inte är äldre än 7 dagar.
• Blankett för anmälan om ägarskap i SKKs register.
• Information om skötsel, utfordring, vaccinationer, avmaskning mm. 

Skicka även gärna med

• SKK:s broschyr ”Välkommen valp.”
• Valpfoder för den första tiden. 
• Halsband och koppel.
• En liten filt eller mjuk leksak som luktar mamma.
• En liten klosax/klotång/nageltång till valpklorna.

Källor och rekommenderad litteratur:
Hunduppfödning i teori och praktik – En handbok från svenska kennelklubben
Lundeboka av Ingvild Espelien
Kom-i-håg-lista för uppfödare: lundehund.se/uppfodare/kom-ihag-lista/

Skriv gärna ut minneslistan från filen ovan när du är i valpplaner.