Gillerts kennel

Norsk Lundehund

När är bästa tiden för befruktning?

Många gånger när parning inte sker eller när parning sker men inte leder till dräktighet, beror det ofta på genetiska orsaker, fysiska defekter eller fel parningstid. Att para tiken för tidigt, alltså innan äggen har hunnit mogna, anses vara den vanligaste orsaken till att en parning inte leder till valpar. En del hävdar även att för tidig parning är en orsak till att det föds färre valpar i en kull än det normalt skulle ha gjort om tiken varit närmare äggmognad då parningen ägde rum. Detta låter rimligt med tanke på att spermierna har en begränsad överlevnadstid inne i tiken. (För övrigt hävdar man att få valpar är en konsekvens av den inavel som finns långt tillbaka hos alla Lundehundar. Därför rekommenderar man att inavelsgraden i 5:e generationen ligger så nära 0 % som möjligt.)

Det finns en utbredd uppfattning om att tikar bör paras under löpets 10:e-12:e eller 12:e-14:e dygn. Men eftersom tikar löper olika länge, stämmer inte detta för alla. Istället behöver man utgå från längden på löpet hos varje tik, för att kunna räkna ut den bästa tiden för befruktning. De flesta tikar har sin ägglossning i mitten av höglöpet. Sedan tar det 2-5 dagar för äggen att mogna och därefter lever varje ägg i 2-4 dagar. Hanhundens spermier kan leva i 4-6 dygn i tikens livmoder och äggledare. Detta innebär att tiken kan bli dräktig av en parning som har skett flera dagar för tidigt i förhållande till äggens mognad. Men den största chansen till befruktning sker under de sista 2-4 dagarna av höglöpet. Då har alla ägg avgått, hunnit mogna och blivit befruktningsdugliga.

Det säkraste sättet att ta reda på om tiken är nära/har ägglossning är att kontrollera progesteronnivån hos tiken. Det sker genom blodprov hos veterinären. Progesteronhalten i blodet ligger lågt under förlöpningen för att börja stiga några dagar innan ägglossning och därefter stiger det kraftigt och snabbt. Nivån vid tidpunkten för ägglossningen ligger vanligt vis mellan 12 och 24 nml/L. Två dagar efter ägglossning, när de första äggen hunnit mogna och det är dags att para tiken ligger progesteron nivån vanligtvis runt 30 nmol/L. Tiken ska som regel paras när progesteron nivån är mellan 30 och 60 nmol/L, vilket indikerar att hon är i den period i löpningen då hon är som allra mest fruktsam. Andra metoder för att kontrollera fruktsamheten är att göra vaginalutstryk. Då studerar man förändringen i de ytligaste cellagren i vaginalslemhinnan. Man kan också testa tikens intresse genom att låta henne träffa parningsvilliga hanhundar under uppsikt. Då ser man också hanhundens reaktion på tiken, vilket är ett bra riktmärke. Detta kan dock försvåras av att en del tikar och hanhundar kan visa intresse för parning under hela löpperioden. Oavsett om du väljer någon av dessa metoder eller ingen av dem, så är det allra viktigaste att du lär dig känna igen din tiks löp. Det gör du bäst genom att dokumentera alla löpen - löptidens längd, vulvans svullnad, blödning och färg mm. Då får du en god inblick i tikens löpstatus och har något att jämföra med när det blir aktuellt.

När det sedan kommer till parning är en praktisk tumregel att låta tiken para sig 2-3 dagar innan hon går ur löpet. Det innebär att en tik som löper i 10 dagar har sin bästa tid på dag 8-9. Medan en tik som löper i 28 dagar har sin bästa tid på dag 25-27. Samtidigt bör man vara observant så att man inte låter parning ske alltför sent. Att träffas något före dessa dagar och låta hundarna umgås och bekanta sig med varandra är det mest optimala. När sedan parning äger rum, bör man låta dem para sig en gång varje eller varannan dag och allra bäst så länge de själva vill. Att para tiken oftare än en gång per dag är inte att rekommendera, då det inte har någon betydelse för befruktningen. Det kan snarare tömma hanhunden på spermier och leda till försämrad spermakvalitet. Detta är framförallt viktigt om samma hanhund ska para flera tikar samtidigt.

För att en lyckad parning och befruktning ska äga rum, behöver vi låta hundarna få den tid de behöver. Det kräver att både tikägaren och hanhundsägaren är införstådda med att de kan behöva låta hundarna träffas flera gånger, kanske upp emot en vecka. Men det är det ju värt, med tanke på att vi ökar möjligheterna för nya Lundehundar att få komma till världen.

Källa: Hunduppfödning i teori och praktik – En handbok från Svenska Kennelklubben.