Gillerts kennel

Norsk Lundehund

Grattis till din nya familjemedlem

Jag hoppas att ni ska få många fina år tillsammans! 

När du hämtar din valp är den avmaskad, veterinärbesiktad, vaccinerad och chippad. Den har också fått ett EU-pass. Ta gärna kontakt med mig om det är något du undrar över. 

Du kan skriva ut denna information här: Till valpköparen

Detta behöver du göra 

− Försäkra valpen omgående.
− Skicka in ägaranmälan till svenska kennelklubben (följer med). 
− Göra en ägaranmälan till Jordbruksverket, görs digitalt.
− Avmaska valpen vid ca 11-12 veckor (läs mer nedan). 
− Vaccinera valpen vid ca 12-13 veckor (läs mer nedan). 
− Hålla valpen ifrån hundar utanför den egna flocken tills det har gått ca två veckor efter att den har fått sin 12/13 veckors vaccination. 

Om du bor utanför Sverige är det bra att registrera om valpen. Kontakta kennelklubben för ditt land. 

Avmaskning

Avmaska valpen vid ca 11-12 veckors ålder!

Valpen är avmaskad för spolmasklarver när den är 3, 5 och 7 veckor med Banminth 2,2 %. Den sista avmaskningen gör du vid ca 12 veckors ålder. Låt det sedan gå flera dagar/en vecka mellan avmaskning och vaccination, eftersom det annars kan bli för stor ansträngning för valpen. Ett förslag är att du den sista gången väljer ett avmaskningsmedel som har ett bredare spektrum, t.ex. Axilur. Avmaskningsmedel finns att köpa på apoteket.

Vaccinering
Valpen har fått sin första vaccinering (DHPPi) mot valpsjuka, parvovirus, leverinflammation och kennelhosta. Nästa vaccination ger du valpen vid 12-13 veckor, några dagar upp till en vecka efter att den har avmaskats. Ta med hundens pass där alla vaccinationer förs in. 

1. Första sprutan har valpen fått       /         vid       veckor       dagar.
2. Andra sprutan ska du ge valpen 4 veckor/en månad efter den första. Låt inte valpen träffa andra utomstående hundar förrän två veckor efter att den har fått sin andra vaccination, eftersom immunförsvaret inte är fullt utvecklat förrän då. 
3. Tredje sprutan ges vid ca 1 års ålder. Nu är valpen grundvaccinerad.
4. Därefter rekommenderas DHPPi vart tredje eller vart fjärde år. Det varierar hur man gör. Ofta räcker det med att ge DHPPi ett par gånger till under hundens livstid. Hundar som har mycket kontakt med andra hundar, bör även vaccineras mot kennelhosta varje år.

Detta följer med din valp

− Ett skriftligt köpeavtal, SKK:s eget.
− Registreringsbevis i SKK där även hundens ID-märkning ska framgå.
− Veterinärbesiktningsintyg som inte är äldre än 7 dagar.
− Blankett för anmälan om ägarskap i SKKs register.
− EU pass.
− Pärm med information om skötsel, utfordring, vaccinationer, avmaskning mm. 
− SKK:s broschyr ”Välkommen valp.”
− Färskfoder på resan.
− Spannmålsfritt torrfoder. 
− Halsband och koppel.
− En filt som luktar mamma.
− Din hunds matskål.
− Klotång för valpklor och vuxna klor. 
− Hundgodis, gosedjur, leksak, renhorn. 
− Lundeboka. 

Tveka inte att kontakta mig för frågor!

Åsa Häggström 
Gillets kennel
kontakt@gillerts.se
0046 (0)70 566 16 20 

Skicka gärna bilder och berättelser på livet ni har tillsammans.

Valpsäkra utrymmen
Var noga med att utrymmet som valpen befinner sig inom är ofarligt och säkert att vistas i. Se till att barnsäkra kontakter och skydda sladdar på väggen. Låt inga lösa sladdar som valpen kan bita sönder finnas i valpens område. Se till att den inte kan göra sig illa på vassa föremål eller få i sig kemiska produkter. Stäng alltid skåp och dörrar till utrymmen där valpen inte får vara. Grindar kan stänga ute valpen från "farliga" rum och trappor. Se då till att grindens hålrum är tillräckligt små så att valpen inte kan ta sig igenom eller fastna. Blockera utrymmet bakom spis och kylskåp för att hindra valpen att komma in där. Tänk också på att valpen lätt kan ta sig igenom ett staket utomhus, så var noga med att täppa igen alla håligheter ute. Detta gäller även under trappor, verandor och bodar. 

Valpens måltider
Valpen äter nu fyra gånger per dag. Minst två av dessa måltider har bestått av naturlig föda som rå köttfärs och kokt fisk, se medföljande matlista. Det är viktigt att din valp får äta rått och kokt kött, köttfärs, inälvor, vom, kokt vit fisk, råa mixade eller lättkokta grönsaker, frukt och bär. Lägg undan lite av detta när du lagar mat till dig själv. Med denna kost kan din valp tidigt börja bygga upp ett starkt immunförsvar som gör det lättare att stå emot parasiter, allergier och tarmsjukdomar. Minst ett av målen har bestått av spannmålsfritt valpfoder utblandat med vatten (en påse medföljer). Portionerna är drygt en halv deciliter per måltid. Torrfodret behöver ligga i blöt minst en halvtimme för att valpen lättare ska kunna äta det. Den kylskåpsförvarade maten bör vara rumstempererad, då det är mer skonsamt för matsmältningen. Undvik att värma eller tina mat i mikrovågsugn, eftersom den slår ut mycket av näringen och viktiga matsmältningsenzymer. Använd hellre en rostfri skål som du kan ställa på spisplattan försiktigt ljumma upp maten. Den ska inte vara varm, närmare rumstempererad. Om din hund verkar orolig och inte vill äta, se om spisfläkten är på eller om du har en kastrull på plattan som sjuder. Sådana ljud kan Lundehundar reagera negativt på.

Efter någon månad kan du gå ner till tre måltider. Efter ett halvår kan du avgöra hur många måltider du vill ge din hund. Vi ger våra hundar ofta mat tre gånger om dagen, men du kan göra vad som passar dig/er bäst. En hund behöver heller inte äta regelbundet och lika mycket varje gång, så att variera måltidernas antal och tider är också ett alternativ. 

Åka bil, tåg, buss
Det är viktigt att tidigt vänja valpen vid att åka det transportmedel du brukar använda. Utrusta dig med ett gott tålamod. Den kommer sannolikt att gråta, tjuta, flåsa och låta på alla möjliga sätt, men det går över med tålamod och ihärdig träning. Låt valpen sitta säkert i en väska som är fastspänd i bilens eller bussens säkerhetsbälte eller i en fastspänd bur i bilen. Ta inte upp valpen i knät under färd. Dels ur säkerhetssynpunkt, men också för att inte vänja valpen vid att få komma ut när den gråter.

Sova i sängen
Låt inte valpen få sova i sängen. Det beror inte endast på att du kan skada valpen om du lägger dig på den, utan för att valpen så snabbt springer iväg och kan ramla ner. Om det händer kan den slå sig rejält. Många väljer att låta valpen sova i en väska eller bur som de ställer nedanför sängen. Detta är inte i linje med kennelklubbens regler om att hundar endast får förvaras i bur kortare stunder. För att det ska vara det måste burdörren vara öppen. Ett bättre alternativ är att bygga en liten hage av kompostnät till valpen där den har rörelseutrymme och kan vistas på natten och på dagen när du inte har tillsyn över den. Var också försiktig med att ta upp valpen i soffan. Om du gör det, se till att du hela tiden har ögonen på den tills den har lärt sig att vara uppmärksam på höjder. 

Motion, lek och vila
Tänk på att valpen är liten och växer fort. Det gör att skelettet är ganska skört. Därför bör den inte få för mycket motion. Du behöver också vara noga med att inte låta valpen leka för mycket eller för hårt med andra hundar, framförallt inte med större hundar. Det kan leda till både fysiska och mentala skador om leken blir för hårdhänt och ojämlik. Valpar behöver också sova mycket, så se till att den har en plats där den kan vila i lugn och ro. 

Kuttrande läte 
En del Lundehundar har ett kuttrande läte som nästan påminner om ljudet från ett duvslag. Det är vanligt och inget konstigt. 

De är rymmare
Lundehundar är smidiga och duktiga på att klämma sig genom trånga utrymmen. De kan också klättra över och gräva sig under avgränsningar och staket. Så håll noggrann uppsikt över din valp så att den inte rymmer. Se också till att du har avgränsningar som den inte kan krypa under, igenom eller klättra över. 

Röra sig fritt 
Lundehundar älskar att vara lösa och utforska sin omgivning. De jagar sällan nämnvärt och om de rusar iväg efter en fågel eller hare, kommer de ofta snart tillbaka. Låt valpen få ströva fritt så mycket det går, men se till att det inte finns några bilvägar eller andra faror i närheten. Passa samtidigt på att träna på inkallning. Då kommer du att få en hund som du kan ha lös och som kommer när du ropar på den.

Trånga utrymmen
Något som du särskilt behöver se upp med är verandor, husgrunder och bodar där hunden kan krypa in och under. Lundehundar älskar trånga utrymmen, men du vet aldrig vad som döljer sig där. Det kan vara vassa föremål som hunden kan göra sig illa på, eller spikar och krokar som hunden kan fastna i med selet eller halsbandet.

Höga tjut
Om Lundevalpen blir skrämd kan den springa iväg och tjuta både högt och länge. Om det är i samband med en olycka, t.ex. att den har ramlat från en höjd är det lätt att tro att den har skadat sig riktigt ordentligt. Det behöver inte vara så, eftersom de skriker högt när de blir rädda. Sätt dig ner och locka på valpen. Ta den i famnen och prata lugnande. När den har blivit lugn, kan du undersöka om den har fått några skador. 

Uppresta öron
Öronen kan resa sig upp på valpen redan vid 5-6 veckor eller flera månader senare. Ofta med ett öra i taget som sedan kan växla till det andra örat. När valpen börjar få nya tänder, någon gång efter 4 månader, brukar öronen ofta falla ihop då det tar mycket energi för tänderna att komma fram. Detta är helt normalt och öronen kommer att resa sig helt upp så småningom.

Vassa tänder
Valpen har vassa tänder och det här är en tid då det kommer att bli mycket besvärande med valpens bitande. När den biter i dina händer, stoppa något i munnen på valpen som den kan bita på utan att göra sig illa, t.ex. ett hundnystan. När den jagar dina tår, kan du skydda fötterna med ett par mjuka inneskor. Valpen kommer också att tugga på bord- och stolsben, mattor, skor mm. så plocka undan eller skydda det du är rädd om. Låt den alltid ha något framme som den får gnaga på, t.ex. hundnystan och vilthorn. 

Ätit olämpligt
Valpen kommer att stoppa det mesta i munnen. Det kan vara allt från små pappersbitar som den hittar på golvet till vassa saker som du har tappat. Likaså kan småsten fastna i tarmarna och orsaka allvarliga skador. Vänj därför valpen vid att du ska kunna öppna munnen på den och ta bort det som den inte ska tugga på. Ute brukar jag ryta till ganska högt när mina hundar tar upp något i munnen som inte är bra eller då jag inte ser vad det är. Då brukar de ofta släppa det. Därefter får de godis av mig istället. Var också noga med att inte låta valpen nosa på eller äta avföring, eftersom mycket smitta kan föras vidare genom det. Avföring från vilda växtätande djur är däremot något annat. Det innehåller en hel del goda bakterier och enzymer som är bra för hundmagar. Hästars avföring innehåller också goda bakterier för en hundmage. Däremot är många hästar idag ganska medicinerade, därför bör man även vara restriktiv med att låta hunden äta hästbajs.

Att bli rumsren
Lundehundar har ofta svårare än andra raser att bli rumsrena. Därför behöver de rastas ofta det första året. Att lägga ut tidningar vid dörren är ett sätt att få valpen att gå dit och göra ifrån sig. Tidningar är den också van att använda för det. För att få valpen att klara sig hela natten kan du låta bli att ge den mat och vatten efter kl 18.00. Se då till att den sista måltiden är ganska uppblött så valpen inte får vätskebrist. Det gäller särskilt om du ger torrfoder.

Morra och vakta
Om valpen morrar när du försöker ta något ifrån den t.ex. mat eller en leksak, behöver du öva på att göra detta redan nu. Du ska utan problem kunna ta bort matskålen, ett ben eller en leksak utan att den morrar eller gläfser åt dig. Om den gör det, tar du lugnt ifrån den det den vaktar på och lämnar sedan tillbaka det. Då lär sig valpen att det är du som bestämmer samtidigt som den förstår att du inte är en konkurrent om maten eller leksakerna. Om valpen morrar då du tar i den när den ligger i sin bädd, är det vanligtvis ett tecken på att den vill vara ifred. Valpen behöver få sova ifred och känna sig trygg med att den har ett eget ställe där det är lugnt att vara. Detta behöver vi respektera. Om däremot valpen morrar när du flyttar på den i din säng eller soffa, behöver du visa att det är du som bestämmer var den får lov att vara. Om du låter valpen bestämma, kommer du att få en vuxen hund som kanske angriper dig när du ska flytta den och det är inte roligt. 

Ensamhetsträning 
Låt valpen tidigt får vänja sig vid att vara ensam kortare stunder och ha tålamod även här med att den kommer att skälla och yla i början. Ta inte upp valpen när den gör det, eftersom den då kan lära sig att den får komma upp om den är tillräckligt högljudd. Från början är det lämpligt att ha valpen i en liten hage så att den inte kan skada sig. Det är bättre än att ha valpen i en bur som kan upplevas för trång och dessutom inte är tillåten enligt svenska kennelklubben att användas för ensamhetsträning. 

Lundehundbroms
När Lundehunden sätter sig ner på rumpan och spretar rakt ut med benen, talar den tydligt om att den inte vill gå längre. Det kan se både gulligt och roligt ut, men är sällan gulligt eller roligt för hunden. Den protesterar av någon anledning och du behöver lyssna på det. Om valpen vill stanna kvar och lukta på något spännande, låt den få göra det en stund. Försök sedan att locka den med dig genom att göra dig ännu mer spännande. Om den protesterar för att den är rädd, t.ex. om den har blivit skrämd för ett fordon som låter och du inte kan locka den med dig, lyft upp den och gå lugnt förbi hindret. Dra aldrig i en Lundehund som har satt sig på bromsen!

Spökålder
Ungefär runt 6 månader kan din Lundehund plötsligt bli rädd för sådant den tidigare inte har reagerat på. Det kan vara en plastpåse som prasslar, en stubbe i skymningen, en grind mm. Det är helt normalt och brukar benämnas som att hunden har kommit in i spökåldern. Det kan hålla på från en månad upp till ett halvår. Hjälp hunden att komma över detta genom att visa att det inte är något farligt som den reagerar på. Uppmuntra valpen att gå fram och titta och ge beröm och/eller godis när den gör det, men tvinga den inte om den protesterar. Locka istället fram valpen så långt det går eller få den att känna sig trygg där ni står. 

Löp och bakdelsryckningar
En Lundetik kan få sitt första löp redan vid fyra månaders ålder, men vanligtvis dröjer det ytterligare flera månader. Det som kan hända tiken inför ett löp är att hon får ryckningar i bakdelen som ser ut som om hon tappar känseln och kontrollen och ramlar ihop. Det kan också visa sig i form av ihärdiga bakdelsryckningar. Dessa kan uppkomma några gånger eller hålla på en hel dag/flera dagar. Vanligast brukar detta ske 1-2 månader före löpet, men kan också visas sig när tiken just har börjat löpa eller är mitt i sitt höglöp. Tiken är besvärad över detta som hon inte kan påverka och det finns inget man kan göra åt det. En del säger att magnesium hjälper och man kan ge tiken lite extra vitaminer och mineraler. Jag brukar ge mina hundar kelp som finns i djurbutiken och som innehåller magnesium. Jag tycker att man ska vara försiktig med att ge hundar vitaminer för människor där doseringen kan bli för hög. Dessa ryckningar har ofta gått över när jag tagit med tiken på en promenad där hon får springa fritt. Annars är det bara att vänta på att det upphör och pyssla om henne extra mycket.

Hanhundens juckningar
Hanvalpen kan tidigt börja träna sina förmågor genom att jucka på andra hundar, kuddar och leksaker. Detta är helt normal och bör få ske utan hårda tillsägelser. Lundehunden är en utrotningshotad ras och vi behöver alla hanhundar med oss i avelsarbetet. Att fya och straffa hunden kan göra den osäker inför detta. Då är det bättre att avleda hunden om det är olämpligt, t.ex. om den juckar på en annan hund och ge den en egen kudde om den använder kuddarna i sängen eller soffan. 

Päls
Lundehunden har en lättskött päls som klarar kyla, väta och smuts mycket bra. Du behöver sällan schamponera hunden, eftersom pälsen stöter ifrån sig smuts och torkar fort. Om den har rullat sig i något otrevligt och du behöver tvätta den är grön såpa att föredra. När hunden fäller bör du också borsta igenom pälsen varje dag.

Kläder
Det bästa skyddet mot kyla är en bra päls. Om hunden använder ett täcke varje gång det är lite kallt, utvecklas inte pälsen optimalt vilket leder till att hunden lättare börjar frysa. Däremot är ett vind- och vattentätt täcke behövligt när det är blött, fuktigt och blåsigt ute. Om det endast är kallt, är det bättre att låta hunden vara utan täcke. När det blir för kyligt kan du ändå inte gå några promenader, eftersom det blir för kallt om tassarna. Det finns undantag vad gäller användning av täcke. Om hunden har tappat mycket päls, om hunden är dräktig, om hunden har valpar eller om hunden är en valp, kan den behöva ett täcke även under kalla dagar. Likaså om hunden är mager eller äter en fettreducerad kost. Då har den för lite naturligt inre fett som skyddar den mot kylan.

Ögon
Många Lundehundar har problem med rinnande ögon. Det kan bero på flera orsaker, t.ex. trånga tårkanaler, överutfodring, parasitangrepp eller inåtväxande ögonhår. Ögonhår som kommer in i ögat och irriterar brukar vara mer ovanligt för Lundehundar. Om det är blött under ögat kan du torka med lite toalettpapper som suger upp vätskan. Om det har torkat kan du blöta en tunn trasa och torka med. För en del hundar blir det så mycket att det klumpar ihop sig under ögat och blir svårt att torka eller tvätta bort. Då kan du hälla upp lite matolja i en äggkopp som du doppar fingret i. Därefter kan du gnugga bort klumparna som har fastnat. Detta kan du behöva göra varje dag. Se till att tvätta händerna både före och efter.

Tänder
För att hålla tänder och tandkött rena behöver hunden ben att gnaga på. Råa köttben är att föredra, men även torkat kött, fisk och vom (utan fetthinna) hjälper till i tandrensningen. Likaså är ren- och hjorthorn bra för tänder och tandkött. De tuggben som kan köpas i affären avsedda att förhindra tandsten är däremot inte att rekommendera. De innehåller mycket stärkelse som är den största orsaken till att hundar drabbas av tandsten och tandsjukdomar. Ge heller aldrig hunden ”ben” i form av torkade djurhudar. Dessa produceras och bearbetas främst i Kina och Sydamerika och behandlas med starka kemikalier för att inte ruttna. För att hålla tänderna rena är det också bra att borsta dem flera gånger i veckan. Samtidigt är det svårt att komma åt de tänder som är längst in med en tandborste. Då kan en fingertandborste av tyg vara ett bättre alternativ. Med den gnuggar du bort beläggningen med fingret. Dessa kan beställas tillsammans med tandpasta hos Naturbalans (https://shop.naturbalans.se/).



Klor och kloklippning
Lundehundar kan ha besvärliga klor, framförallt på extratårna. Därför behöver du vara noga med att sköta om dem regelbundet. Se till att skapa en vana för detta redan från början. Jag föreslår att du tar en dag i veckan då du håller valpen i famnen och går igenom alla klor. Om den protesterar och försöker komma loss, behöver du hålla varsamt i den tills den blir lugn. Om den lär sig att den kan sprattla sig ur situation, kan det bli besvärligt att klippa klorna varje gång. Allra bäst är det om man kan vara två, där den ena håller i valpen och den andra klipper klorna. Klorna behöver inte klippas en gång i veckan, men extraklorna kan behöva klippas varannan vecka. Dessa nöts inte och kan växa snett in mot trampdynan. Om du låter det gå för lång tid, kan de bli svåra att komma åt med en klotång. Då kan du behöva använda en nagelfil för att skapa ett mellanrum mellan klon och trampdynan och sedan en liten klotång. Även en nageltång för människor går bra att använda till valpklor.

Till en vuxen hund bör du däremot inte använda en nageltång för att klippa av hela klon på en gång, eftersom nageltången klämmer snarare än skär av klon och då kan spräcka den. Däremot fungerar en nageltång bra att klippa ner klokanterna med i de fall man inte kan komma åt att klippa av klon direkt med en klotång. Till en vuxen hund med hårda klor är en klotång bättre, eftersom du med den kan klippa av hela klon på en gång. Allra bäst är det om du använder klotången för att ”skära” ned klon i flera tunna lager. Då kan du också säkerställa att du inte går för djupt. För det behöver du använda en vass klotång. När klotången blir för ovass, klämmer den också av klon så som en nageltång gör och kan skada den. Se därför till att du byter ut klotången när den börjar bli ovass och du inte längre kan ”skära” av klorna med den.

Om du har råkat klippa för nära pulpan så att det blöder lite, är det ingen fara. Det brukar inte göra ont och det läker fort. Om du har kommit så nära så att det blöder mycket, finns det medel att pensla på klon som kan stoppa blödningen. Det kan vara bra att ha ett sådant medel hemma.

På bilden nedan visas en klosax för valpklor, en nageltång för människor, en fil och en klotång för vuxna hundar. Den senare bör vara mindre och smidig i gapet för att passa våra Lundehundar.