Om avel från Lundeboka
För att rädda den Norska Lundehunden från att utplånas efter två stora utbrott av valpsjuka, brukade man intensiv avel på de få hundar som hade överlevt. Det betyder att dagens Lundehundar härstammar från ett fåtal överlevande individer som är besläktade med varandra. Det innebär att den genetiska variationen för dagens hundar är mycket smal. Konsekvensen av innebär att rasen lider av inavelsproblem. De problem det brukar talas om är att de oftare än andra raser drabbas av tarmsjukdomen IL och en immunologisk hudsjukdom som heter psedopelade. Medan tarmsjukdomen IL kan leda till ett livshotande tillstånd om hunden inte får behandling, så orsakar psedopelade hårlösa fläckar, torr, fjällande hud samt mer eller mindre intensiv klåda.
Både IL och psedopelade beror på ett försvagat immunförsvar som man tror har uppkommit på grund av att den genetiska mångfalden från början varit så liten. Detta är inte helt klarlagt om det är så, men man utgår ifrån att det finns en ärftlighet då dessa åkommor är så pass vanligt förekommande inom rasen. Det är dock viktigt att tillägga att de flesta Lundehundar aldrig får IL eller psedopelade. För att IL ska bryta ut, tror man att det även behöver finnas faktorer i hundens livsmiljö som påverkar händelseförloppet. Stress i olika former anses vara en sådan bidragande faktor.
Ett annat vanligt problem som man tror beror på inavel, är att Lundehunden också har sämre fruktbarhet. De får färre kullar, mindre och oftare missbildade valpar, färre valpar som överlever samt sjukare valpar under uppväxttiden. Även mentala defekter förekommer, till exempel sänkt livskraft och oroliga och mentalt svaga individer som har svårare att klara psykiska belastningar. För att komma tillrätta med dessa problem, uppmanar NLK, (norsk Lundehund klubb) alla som har friska tikar och hanhundar att göra dessa tillgängliga för avel. Det är genom en bred avel som vi kan öka den genetiska mångfalden och få fler friska hundar i rasen. Idag finns det också så många Lundehundar att det går att undvika en fortsatt inavel genom ett väl planerat avelsarbete. Eftersom inavel definieras som avel på individer som är mer besläktad med varandra än genomsnittet för populationen, avrådes det även för linjeavel på rasen. Linjeavel förekommer när man avlar på individer som är nära släkt med avsikt att säkra vissa särskilda egenskaper. Därför räknas även linjeavel som inavel och bör undvikas.
Vid val av avelshund är det viktigt att se till inavelsprocenten mellan hundparen. Den bör vara under 2 % på fem generationer. (Svenska Lundehundsällskapet rekommenderar så nära 0 % som möjligt.) Det är också viktigt att se till det genetiska arvet som varje individ bidrar med, alltså att studera stamtavlan på varje enskild hund bakåt i tiden. Framför allt om man avser att köpa en Lundehund i syfte att avla på den. En riktlinje är att samma hund inte bör finnas två gånger på en fem generations stamtavla. Likaså avråds det från matadoravel, vilket innebär för många valpar från en och samma hanhund. Där är riktlinjen att ingen hanhund ska ha flera avkommer än 5 % av de valpar som registrerats under en 5 årsperiod. Läs mer om det i RAS-dokumentet nedan.
Den som köper en Lundehund förpliktar sig till att låta sin hund gå i avel, åtminstone en gång under sin livstid. För att möjliggöra detta ska hunden vara frisk och mentalt stabil. Hanhunden ska också ha båda testiklarna på plats för att valparna ska kunna registreras. Ett intyg för det kan fås från veterinär eller genom att visa hunden på en utställning.
För övrigt är Lundehunden en frisk och hälsosam hund med mycket få fel. Lundehunden är inte särskilt utsatt för andra infektioner och har god förmåga till sårläkning. Lundehunden behöver inte heller ögonlysas, eller HD och AD röntgas, då dessa problem inte finns inom rasen. Patella har funnits till och från, men är inte något problem som behöver kontrolleras särskilt. Små defekter som underbett eller för många tår är heller inget hinder för avel. Däremot bör man undvika att para två hundar där båda parter har samma fel.
Källa: Lundeboka, Ingvild Espelien.
