Viktigt om valpning

Förberedelser
Tiken bör i god tid före valpning få en plats iordningställd där hon kan föda och ta hand om sina valpar den första tiden. Många ordnar en sådan plats i sovrummet för att lättare kunna ha uppsikt över tiken och valparna den första tiden. Andra kan ta in en extra säng eller lägga en madrass på golvet i det rum man har avsatt för tik och valpar. Det är viktigt att denna plats får vara ostörd och skild från andra hundar och små barn. Likaså att valpningen sker i lugn och ro med få människor närvarande, eftersom det annars kan göra tiken orolig.

Se också till att du har läst på om valpning, att du har en mentor att rådfråga, alltså en uppfödare som har erfarenhet, samt kontaktuppgifter till en jouröppen veterinärklinik ifall något går fel. Nu brukar valpningen ske både fort, smidigt och komplikationsfritt för Lundehundar. En tik kan föda 2-3 valpar inom loppet av en halvtimme. Det är ändå bra att förbereda sig på att det kan uppstå frågor och problem.

När det är dags att föda sjunker kroppstemperaturen ofta med flera grader. Denna temperatursänkning styrs av att hormonet progesteron minskar och inleder valpningens öppningsstadium. Normaltemperatur för en hund ligger runt 38,5 grader och vid valpning kan den sjunka ner till 35-37 grader. Många uppfödare väljer att ta temperaturen på sina tikar för att kunna se när det är dags för valpning.

Utrustning
• Termometer om man vill kontrollera tikens skeende.
• Anteckningsblock för att notera: 
- Tikens tillstånd, t.ex. öppningsstadier, värkarbete, temperaturförändringar. 
- Klockslag för varje valps födelse, särskiljande tecken på valparna, vikt, andning, kön, om den tar spenen etc. 
• Desinfektionsmedel för rengöring av händer och utrustning. 
• Hushållspapper, cellstoff.
• Soppåse.
• Mjuka handdukar att torka valparna torra med. 
• En trubbig och slö sax för att ”tugga” av navelsträngar om tiken inte biter av dem på rätt sätt.* 
• Eventuellt en liten peang för att klämma åt en blödande navelsträng. Speciellt om tiken har navlat av valpen tätt intill bukväggen och det är svårt att få grepp om stumpen och få stopp på blödningen.
• En rulle bomullstråd för att knyta om en lite längre navelsträng som inte vill sluta blöda. 
• Digitalvåg av hushållsmodell för att väga valparna direkt vid födelsen. Jag brukar först torka dem så gott som torra för att få rätt vikt från början.

*Vad beträffar den slöa saxen är det för att efterlikna tikens tuggande av navelsträngen. Jag brukar ta av den där den är som mest tunn och genomskinlig. Där det inte pulserar något blod. Ibland kan denna del vara ganska långt ifrån valpens buk, vilket innebär att stumpen blir lite längre. För att inte tiken ska bita och dra i den med risk för att den går av för nära buken, brukar jag fortsätta ta av den bitvis så snart blodflödet dragit sig tillbaka tills det blir en lagom liten stump kvar. Denna torkar sedan och faller bort inom några dagar. 

Valpning
När förvärkarna kommer kan tiken bli orolig och börja hässja. Hon kanske börjar bädda febrilt, dra i filtar, försöka hitta en undangömd plats inom- eller utomhus. Om vattnet går har hon kommit till utdrivningsstadiet och man kan räkna med att det snart kommer en valp. Den kan då födas utan fosterhinna. De flesta tikar klarar valpningen helt själva, men jag brukar inte chansa. Därför hjälper jag till med att ta hål på fosterhinnorna med fingrarna vid huvudet och torka valpen torr med en mjuk handduk. Tiken är med hela tiden och slickar valpen såvida hon inte är upptagen av att det snart kommer en ny valp. Lundehundar kan föda sina valpar med kort mellanrum. Innan jag lägger valpen till tiken för att dia, väger jag den för att få rätt födelsevikt.

Moderkakorna kommer normalt ut tillsammans med valpen eller snart därefter. Det är bra att räkna dem för att veta att alla har släppt och att inte någon blir kvar i tiken. Många tikar äter upp moderkakorna, vilket ger ett bra näringstillskott.

När alla valpar är födda brukar tiken bli lugnare och ägna mer uppmärksamhet åt sina valpar. Då är det viktigt att se till att alla valpar kommer till spenen och börjar dia. Från början kan de verka lite förvirrade och inte veta vad de ska göra. Detta kan ofta ha sina naturliga skäl då valparna behöver tid att få igång sina inre organ. Däremot bör det inte dröja för lång tid eftersom råmjölken är viktig för valparna. Den är full av näringsämnen, men även av immunglobuliner som behövs för valpens immunförsvar. Diandet säkrar även valparnas kroppstemperatur och cirkulation samt hjälper till att få livmodern att dra ihop sig och eventuella kvarvarande efterbörder att komma ut. 

Obs! Denna skrivning handlar om normala födslar. För att ta reda på mer om vad som kan hända när det inte förlöper som det ska rekommenderar jag dig att läsa SKK:s uppfödarhandbok samt Lundeboka. Dessa rekommendationer gäller naturligtvis för alla som planerar att ta valpar på sin hund, eftersom det finns så mycket mer att läsa om valpning än vad denna text tar upp.

Viktigt med värme
När valparna föds är de blöta vilket gör att de blir avkylda. Därför behöver man torka dem torra på en gång och sedan låta tiken slicka dem varma. Diandet hjälper också till att få upp värmen. Likaså bör de ha en varm plats eftersom de inte kan reglera temperaturen i kroppen själva den första tiden. Man brukar säga att rummet bör vara ca 20 grader och bädden ca 30 grader. Skillnaden däremellan gör tiken med sin kroppsvärme. Jag använder en termometer för både inomhusbruk och utomhusbruk som jag lägger utanför valpbädden med tråden i valpbädden. Då kan jag se både rumstemperatur och temperatur hos valparna. 
Många använder värmedynor och värmelampor för att hålla valprummet varmt, men risken med dessa är att det kan bli för varmt. Det är inte bra då valparna inte heller kan göra sig av med överskottsvärme. Jag har istället valt att sätta in ett elektriskt element i valprummet som jag har ställt in så att det går igång vid en viss temperatur. Detta ger en behaglig värme i rummet.

Mjölkproduktion
För att få igång mjölkproduktionen kan man ge tiken havrevälling. Då kokar man ekologiska havregryn (ej fiberhavregryn) med en större del vatten så att det blir en välling. Denna kyler man sedan ner till ca 25 grader och tillsätter ¼ tesked druvsocker eller 1 tsk hemkokt bärsaft. Recept på havrevälling finns i Lundeboka på sidan 236.

Det är viktigt att man är observant och regelbundet kontrollerar tikens juver, särskilt under första veckan efter valpning. Om man upptäcker att juvren är hårda, spända, ömma eller knöliga är det ofta ett tecken på mjölkstockning. Behandlingen består då i urmjölkning och varma omslag. Tiken ska bara mjölkas ur så mycket att trycket släpper. Mjölkar man mer så stimulerar det istället till ytterligare mjölkproduktion. Det bästa är förstås om man kan få valparna att göra jobbet.

Blödning/flytning
Efter valpning är det normalt att tiken har en liten blödning/flytningar upp till tre veckor. Om den är stor eller pågår längre, bör man kontakta en veterinär.

Källor
Hunduppfödning i teori och praktik – En handbok från Svenska Kennelklubben
Lundeboka av Ingvild Espelien (red.)