Gillerts kennel

Norsk Lundehund

Parning

Det vanligaste är att tikägaren åker till hanhundsägaren för parning, men man kan även komma överens om andra sätt. En del hanhundsägare gör omvänt och åker till tikägaren, andra kan träffas på halva vägen. Likaså kan tikägaren hämta hanhunden och låta honom stanna under de dagar de behöver umgås. Oavsett hur man gör, behöver man se till att hundarna får den tid de behöver i en trygg miljö, för att en lyckad befruktning ska ske. 

Efter att man har fört samman hundarna behöver man ge dem den tid de behöver. Många gånger kommer man för tidigt och den första gången kanske endast blir en lekfull och uppvaktande stund som leder till några parningsförsök, men ingen fullbordan. Om hanhunden istället är för brysk i sitt uppvaktande av tiken kan hon fräsa ifrån ordentligt. När hanhunden har lugnat sig, kan tikens intresse öka. 

Ibland hör man folk prata om hanhundar som är klumpiga. Framförallt när det handlar om oerfarna hanhundar. Det kan se så ut i den förberedande leken där hanhunden kan dra i tikens bakben, krypa under hennes mage, rida på huvudet, klättra på sidan och göra några små försök att bestiga hennes bakdel. Men allt detta ingår i uppvaktningen och är inte ett utfall av ett klumpigt beteende. Som regel handlar det om att tiken inte är i rätt tid för befruktning.

För att hanhunden ska komma in i tiken behöver hon vara i höglöp. Det är framförallt då hon ställer upp sig, viker undan svansen och skjuter ut vulvan för att göra det lättare för hanhunden. Även om tiken gör allt detta och hanhunden gör allt rätt, är det ändå inte säkert att han kommer in. Då beror det ofta på att tiken inte är tillräckligt mjuk i vulvan, vilket vanligtvis beror på att det är för tidigt. Efter en eller ett par dagar kan det gå bra att fullborda parningen.

När hanhunden försöker komma in i tiken är det bra att hålla emot lite med en hand mot bröstet så att hon inte åker framåt. Detta ska ske ömt och med omsorg om att underlätta för hundarna. När sedan hanhunden kommer in i tiken sväller penis och han fastnar. En del tikar kan bli oroliga och även aggressiva när detta sker. Då är det viktigt att hålla i tiken så att hon inte kan skada sig själv eller hanhunden genom att bita honom eller försöka komma loss. Tiken kan också skrika när hanhunden sväller upp i henne, framförallt om det är första gången hon är med om det. Då är det också viktigt att hålla i henne och prata lugnande.

Tiden som hundarna sitter fast varierar, men vanligast är 10-20 minuter. Det kan bli påfrestande för hundarna, framförallt för hanhunden om den ska stå still på bakbenen så länge. Många hanhundar vänder sig därför om så att hundarna står ända mot ända. Det fungerar eftersom penisen är rörlig. En del hanhundar vänder ner frambenen men tar sig inte över med bakbenet och kan stå så tills svullande släpper. För att underlätta för de hundar som inte vänder sig helt om själva, brukar många uppfödare hjälpa till att lyfta över bakbenet så hanhunden kommer ner på alla fyra benen. Detta bör ske varsamt.

När hundarna har lossnat är parningen fullbordad. Då brukar hundarna slicka sina kön noga. Detta slickande underlättar också för den avsvällda penisen att glida tillbaka in i förhuden. Man bör alltid kontrollera att penisen går tillbaka som den ska. Detta gäller även för hanhundar som inte kommer in i tiken och sväller utanför. Då är det också viktigt att man ser till så att svullnaden avtar och penisen går tillbaka till sitt normalläge. 

Det förekommer också att befruktade parningar genomförs utan hängning. Detta kan ske eftersom spermierna avgår på en gång som hanhunden kommer in i tiken, innan han sväller upp. Vad man behöver tänka på om det sker, är att hålla upp tikens bakdel lika lång tid som en normal hängning varar, ca 10 minuter. Då hjälper man spermierna att simma vidare in mot livmodern. Man bör heller inte låta tiken kissa  en halvtimme efter parning.